Tvärsnittsarea på laddkabeln: hur många mm² för 16 A och 32 A?

Tvärsnittsarean på en laddkabel är kopparytan i var och en av dess ledare, angiven i mm². Voldt®-kablar för 16 A har 2,5 mm² och våra kablar för 32 A har 6 mm². En tjockare kabel blir mindre varm vid samma ström, men den laddar inte din bil snabbare: det är bilen och laddboxen som bestämmer takten.

Publicerad 2026-11-05 · Av Voldt® produktteam

6 mm²

koppar i varje huvudledare i en Voldt® 32 A-kabel

Skär av en laddkabel så ser du under ytterhöljet flera ledare, var och en med egen isolering. De grova ledarna för strömmen, och två tunna ledare för de signaler som bilen och laddboxen använder för att kommunicera. Tvärsnittet i databladet, till exempel 6 mm², är kopparytan i en grov ledare. De flesta kablar har sin uppbyggnad tryckt på höljet, till exempel 5G6 för fem ledare på 6 mm².

En enfaskabel har tre huvudledare (fas, nolla och skyddsjord), en trefaskabel fem. Vår Typ 2-kabel för 22 kW är uppbyggd av 5 × 6 mm² plus 2 × 0,5 mm² för signalerna. En ledare på 6 mm² innehåller 2,4 gånger så mycket koppar som en på 2,5 mm², och därför är en 32 A-kabel märkbart grövre och tyngre än en 16 A-kabel. Den fasta kabeln på en DC-snabbladdare går mycket längre: vid 200 A har den runt 50 mm² per ledare.

Två saker bestämmer laddtakten: strömmen som laddboxen erbjuder och strömmen som bilens ombordladdare tar emot. Svenska villor har oftast tre faser, och en laddbox på 11 kW laddar då med 16 A per fas: där räcker en 16 A-kabel. Med en vanlig huvudsäkring på 16 till 25 A blir 32 A per fas hemma sällan aktuellt, så 32 A möter du främst vid publika laddstolpar på 22 kW. En kabel bromsar dig bara om dess maxström är lägre än vad laddstolpen och bilen skulle klara.

Tjockare koppar minskar däremot värmen. Varje meter kabel gör ett litet motstånd mot strömmen och omvandlar en del av energin till värme, och värmen växer med kvadraten på strömmen: dubbel ström ger fyra gånger så mycket värme. En ledare på 6 mm² har en tredjedel lägre resistans än en på 4 mm² (3,30 mot 4,95 ohm per kilometer, EN 60228) och avger därför en tredjedel mindre värme.

På 10 m kabel vid 7,4 kW blir det 68 W värme med ledare på 6 mm² mot 101 W med 4 mm². Över en laddning på 40 kWh blir förlusten 0,37 kWh mot 0,55 kWh. Den största vinsten är en svalare kabel, som märks mest vid långa laddningar och varma dagar. Längden väger ännu tyngre: en kabel på 25 m förlorar två och en halv gånger så mycket som en på 10 m.

EN 50620, den europeiska standarden för laddkablar, anger för varje tvärsnitt den ström som en kabel får leda kontinuerligt i fri luft vid 30 °C. En kabel på 4 mm² är dimensionerad för 35 A på en fas och 30 A på tre, eftersom tre strömförande ledare värmer varandra på tre faser. En kabel på 6 mm² är dimensionerad för 44 A och 38 A (värden enligt EN 50620 i kabeltillverkares datablad, 2024).

Ju varmare luften är, desto lägre blir värdena. Vid 35 °C sjunker de med ungefär en tiondel, så att 4 mm² hamnar strax under 32 A även på en fas, medan 6 mm² behåller marginal i båda fallen. Sådana dagar är ovanliga i Sverige, men en kabel i full sol på mörk asfalt blir varmare än luften, och just vid en lång laddning med full effekt behövs marginalen. Tabellen är försiktig med flit: den håller kabelns yta under 50 °C så att du kan ta i den utan risk.

Kontakten skyddar dig mot en kabel som är för klen. I varje Typ 2-kontakt sitter ett motstånd som talar om för laddstationen hur mycket ström kabeln klarar, och IEC 61851-1 kräver att stationen håller sig under det. Därför kan en klenare kabel göra laddningen långsammare vid en kraftfull stolpe, men stolpen skickar inte mer ström genom den än kabeln tål.

Längs kabeln fördelas värmen över varje meter och leds bort genom höljet. I kontakten koncentreras den: varje kontaktstift för hela strömmen över en liten kontaktyta, inneslutet i höljet. Därför tillåter kontaktdonsstandarden (IEC 62196-1) inte att dessa anslutningar blir mer än 50 °C varmare än omgivningen.

Hur mycket värme en kontakt ger beror på hur väl de två delarna ligger an mot varandra. En ren och fast kontakt har mycket litet motstånd. Smuts, korrosion eller en kontakt som inte är helt intryckt höjer det, och värmen stiger med. Voldt®-kablar har försilvrade kopparkontakter: silvret hindrar kopparen från att oxidera på ytan, så motståndet förblir lågt även efter många inkopplingar.

Våra kontakthöljen är gjutna i ett stycke, utan skruvar eller lim, så vatten och smuts hittar inga skarvar att ta sig in genom. Kabeln är IP67 när den är inkopplad, och skyddslocket som sitter fast på kontakten skyddar stiften när den inte är det.

En laddkabel böjs, rullas ihop, trampas på och dras över marken. En grov tråd går med tiden av där den böjs oftast, medan många fina trådar delar på böjningen. EN 60228 kallar detta klass 5 och tillåter ingen tråd grövre än 0,31 mm i en ledare på 6 mm². Den fasta installationen i ett hus består av en enda massiv tråd eller några få grova.

Fina trådar ändrar inte belastningsförmågan, eftersom kopparytan fortfarande är 6 mm². De gör däremot kabeln lättare att rulla ihop och räta ut. Vår kabel för 22 kW kombinerar fintrådig koppar med ett hölje av TPU och kan användas från −30 °C till +50 °C. Vad kyla och värme gör med höljet läser du i vår artikel om temperatur och laddkablar.

• Använd en kabel som är dimensionerad för strömmen du laddar med.
• Sluta använda en kabel med sprucken isolering, böjda stift eller brännmärken.
• Om bilens instruktionsbok säger något annat än den här guiden, följ instruktionsboken.

Voldt®-kablar är CE-märkta och TÜV-certifierade, med 3 års garanti. Villkor och undantag finns på sidan om garanti och reklamation.